Vissa säger att framtiden redan är här. Andra drar på smilbanden och skakar på huvudet. Web3 har blivit ett ämne som väcker både hopp och frustration, lite som när folk försökte förklara TikTok för sina föräldrar första gången. Teknikentusiaster pratar om en revolution, medan skeptiker ser ett luftslott byggt på buzzwords. Så – kommer Web3 verkligen ta över efter Web2, eller snackar vi bara science fiction här? Frågan är laddad, och medan vissa redan drömmer om decentraliserade paradis, kämpar andra fortfarande med att få igång sitt BankID. Sanningen är att vi står mitt i ett teknikskifte som väcker lika mycket förväntan som förvirring.
Web2 – Vardagsrummet på nätet
Web2 är det internet de flesta av oss lever och andas varje dag. Facebook, Instagram, YouTube, Spotify – ja, du vet. Det är som ett digitalt vardagsrum där vi umgås, delar och konsumerar utan att tänka så mycket på vem som egentligen äger möblerna (eller datan). Visst, vi har vant oss vid att ge bort en bit av oss själva mot gratis memes och smidiga tjänster. Vi gillar att allt funkar sömlöst och att man kan logga in med ett klick, men det är lätt att glömma att våra digitala fotspår samlas in, analyseras och säljs vidare. Stora techbolag som Google och Meta har blivit portvakter till våra digitala liv, och deras algoritmer styr vad vi ser, vad vi klickar på och till viss del vad vi tycker. Vi har fått bekvämlighet, men priset är ofta vår egen data och integritet. Allt är enkelt – tills någon stänger av ditt konto, eller ändrar villkoren utan förvarning.
Web3 – Frihet eller bara ännu mer krångel?
Web3 lovar något helt annat. Här snackar vi decentralisering, egna digitala plånböcker och blockkedjeteknik. Tanken är att du ska äga din data själv – lite som att ha nyckeln till ditt eget bankfack istället för att förlita dig på bankens öppettider. Plötsligt dyker nya ord som Ethereum, wallets och NFT:er upp i vardagssnacket. Men om vi ska vara ärliga: det känns ibland svårare än att förklara vad ens farmor egentligen gör på Facebook. Istället för att skapa ett konto med e-postadress och lösenord behöver man plötsligt installera appar som MetaMask eller Trust Wallet, och förstå vad en ”gas fee” egentligen innebär. Missar man ett steg är det lätt att hamna vilse i ett digitalt landskap fyllt av QR-koder och kryptonycklar. Friheten är lockande – men den kan snabbt förvandlas till frustration om man inte är tekniskt lagd. Är det verkligen det här gemene man vill ha, eller är det bara en dröm för supernördar?
Vad skiljer egentligen Web2 och Web3?
Skillnaden? Web2 är beroende av stora plattformar som styr över innehållet. Web3 vill ge makten tillbaka till användaren – både ekonomiskt och tekniskt. Men det är inte bara svart eller vitt. Web2 är som ett köpcentrum där du hyr en butik; Web3 är mer som att bygga din egen kiosk på torget och hoppas att folk hittar dit. Med Web3 kan du exempelvis sälja digital konst utan att gå via ett auktionshus – men du ansvarar också för att ställa fram skylten och hålla kiosken öppen. Det handlar om ägande, transparens och självbestämmande – men också om att ta på sig ett större ansvar när det gäller säkerhet och teknik. För vissa är det en lockande tanke att slippa mellanhänder och algoritmer, för andra känns det som ännu en sak att hålla reda på i en redan krånglig digital vardag.
- Web2: Centraliserat, bekvämt, men du är produkten.
- Web3: Decentraliserat, mer kontroll, men kräver att du tar ansvar.
Alla dessa plånböcker och tokens… Behöver vi verkligen det?
Det låter lockande att styra över sin egen data och slippa mellanled. Men att hålla koll på privata nycklar och förstå gas fees på Ethereum kan kännas som att försöka läsa ett kvitto från Systembolaget efter midsommar. Och visst är det lätt att glömma sitt lösenord till Google – men tappar du bort din seed phrase? Då säger Web3 hejdå till dina tillgångar, utan möjlighet till återställning. Det är som att ha allt i en fysisk plånbok: tappar du den är det kört. För många känns det omständligt att behöva hantera tokens, wallets och kryptoadresser bara för att köpa en låt eller en digital bild. Samtidigt öppnar det nya möjligheter: mikrobetalningar mellan användare, globala överföringar utan banker och digitalt ägande av allt från spelobjekt till biljetter. Men för att gemene man ska hoppa på tåget måste det bli enklare – ingen vill riskera att förlora sparpengar på grund av ett stavfel i en kryptoadress.
Stora varumärken testar vingarna
Spotify har redan experimenterat med NFT-baserade spellistor, och Starbucks har lanserat lojalitetsprogram på blockkedjan. Det visar att Web3 inte bara är för kryptonördar i hoodies. Fler stora företag, som Adidas och Nike, har börjat sälja digitala samlarsaker och kläder som NFT:er, vilket suddar ut gränsen mellan verklighet och digital värld. Till och med auktionshus som Christie’s säljer digital konst via blockkedjan. Men de flesta som använder dessa tjänster idag tänker knappt på om de är Web2 eller Web3. De vill bara att det ska funka – och gärna vara snyggt och snabbt, precis som när man scrollar TikTok på bussen. Det är först när tekniken är så enkel att den försvinner i bakgrunden som massan hoppar på, precis som med mobilbetalningar eller streamingtjänster.
Vad säger folk egentligen?
Några tycker att Web3 är lösningen på allt – från informationscensur till att få betalt för memes. Andra tycker det känns som ett luftslott, ungefär som Google Glass en gång i tiden. Kritiker pekar på energiförbrukningen i vissa blockkedjor, bedrägerier och att många projekt verkar vara mer hype än verklig nytta. Och visst, det är lätt att bli förälskad i tanken på ett friare internet, men verkligheten är ofta kladdigare än så. För varje framgångssaga finns det exempel på misslyckanden, hackade plånböcker och förvirrade användare som förlorat sina investeringar. Vi är mitt i en experimentell fas där framtiden fortfarande är öppen – och varje nyhet om en stulen NFT eller en miljardaffär i krypto får folk att ta ställning, ibland utan att riktigt förstå vad det handlar om.
Lite framtidsspaning (men håll hatten på!)
Kommer Web3 helt ersätta Web2? Knappast över en natt. Vi människor är bekväma av oss. Vi gillar enkla inloggningar och att saker bara funkar. Men visst blåser det nya vindar. Fler och fler tjänster börjar väva in Web3-funktioner under huven, utan att användaren märker så mycket. Kanske blir framtiden en blandning – som när man både streamar och köper vinyl. Det är möjligt att vi få se hybridlösningar där decentralisering finns i bakgrunden, men användarupplevelsen är lika smidig som idag. Precis som vi vant oss vid mobilt BankID kan vi så småningom vänja oss vid wallets och tokens – om det känns tryggt och enkelt nog. Frågan är om vi är redo att lämna över kontrollen till oss själva, eller om vi hellre låter techjättarna fortsätta sköta ruljansen.
Så nästa gång någon slänger sig med buzzwords som “decentralisation” på afterworken, kan du le snett och fråga: “Men, behöver verkligen allt vara Web3?” Svaret är kanske mer komplext än vi vill erkänna. Men visst är det härligt att vi inte riktigt vet än. Kanske är det just osäkerheten och möjligheterna som gör att teknikutvecklingen fortsätter att fascinera – och att vi får något nytt att diskutera vid fikabordet, förutom vädret.